Kvar i nått jag lämnat....

Den senaste tiden i mitt liv har varit jobbig. Jag vet inte hur länge jag ska orka. Jag önskar att någon fanns där för mig när jag som mest behöver det, istället möts jag av ensamheten. Hur reser man sig upp när man är förlamad från midjan och neråt ?!

Man kan fråga sig hur orättvisan delas bland människor. Vissa ska tydligen genomgå mycket medans andra slipper. Vart finns rättvisan ?

När det redan känns tung kommer en till sten på axeln, och man sjunker ännu mer.... Mycket negativt just nu jag vet, men det är bara så det är just nu....

Det gör ont i hjärtat, jag vet att jag måste men det är så förbannat svårt, tycker om dig så fruktansvärt mycket att det gör ont. Det som smärtar mest är de dagliga påminnelserna...

Lät du henne komma närmre? var hon vackrare än mig? Ja det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig. Jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer, försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser. Den här platsen är nån annans, och jag måste hitta ut. Hur ska man älska nån som har älskat nån förut ?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0